Ann-Margrets Bloggoktober2014

Folkdräktshistoria för alla de som önskat att jag ska skriva ner lite. Här är en liten början, som handlar om bla hur de olika dräktdelarna kommer till:
Sättet att klä sej och bära sin folkdräkt på rätt sätt i Skåne i alla fall
Att skaffa en folkdräkt är en dyr investering, som kräver både
syskicklighet,tålamod och kunskap om den sociala situationen
under den tid som folkdräkterna användes :
Denna historiska dräkt var allmogens klädedräkt
i slutet av 1600-talet- ca 1850.
Precis som i våra dagar fanns stor skillnad mellan fattig och rik och detta kunde man tydligt se på dräktens utseende.
Man kunde tydligt se de olika människornas sociala ställning t.ex.
Piga,dräng------husbondefolk
småbönder----storbönder
Ogift----------gift
Dräkten var också ett sätt att visa den sociala statusen –
som bl. a.Material, Färgen på kjolarna och dräktsilvret.(Jmf. dagens bilar,båtar pälsar, sommarstugor mm.)
Under den aktuella tiden var man självförsörjande av olika material
till kläderna.
Pigor och drängar fick sin betalning i form av kläder och mat!
Ull---från fåren
Man kardade ullen och spann garn-
som man sedan stickade strumpor, vantar och spyddetröjor Förklädesband´´hosseband´´ och´´ bugabån av .
och vävde tyger till kjolar,förkläden,tröjor,västar och rockar.
Detta tyg måste färgas i bestämda färger som bestämdes på byastämmorna
Man använde växtfärger!
Den allra billigaste färgen var mörkblå som man kallade ``potteblå``- eftersom man blandade växterna med urin.
(Helst skulle det vara morgonurin från en drucken man)
Även den gröna färgen kunde färgas med växter-men var lite dyrare att framställa än den blå.
Den dyraste färgen var den röda, som gjordes av en sorts löss och fick importeras och köpas.
Därför var det endast de rikaste som kunde skaffa en röd kjol som användes till högtidskläder och till att färga in skinnklockan med.
Lin---från odlingen
som man beredde på olika sätt och sedan spann man linet och vävde lintyger av alla kvaliteter-
från det grova skättefallet – som användes till tjänstefolkets vardagssärkar och skjortor och till lakan.
till det allra finaste lintyget som bara användes till kragar på finsärken och till brudgumsskjortorna och till klutarna
Skinn--- från bl.a get och får
som användes till skinnkläder som byxor och tröjor
samt till skinnklockorna-som användes på vintern av de rikaste
En piga måste arbeta många år för att förtjäna till en skinnklocka!
Man använde skinnets naturliga färg utom till kjolarna som färgades
De flesta skinnkjolar som finns bevarade är röda-men det finns några enstaka svarta eller mörkblå , som troligen tillhört pigor som inte kunde bära den röda färgen eftersom den var mycket dyr att framställa.
Siden,sidenband, brokad,sidenschalar, guldspetsar
måste man köpa på marknader och detta kostade pengar som man inte hade så mycket av på den tiden.
De viktigaste plaggen i dräkten var särken/skjortan och huvudbonaden.
Ingen fick gå utan huvudbonad.
Den som visade sej utan huvudbonad kallas för lösaktig och kunde straffas hårt av prästen eller byastämman
Barnen hade en liten hätta eller kalott
De ogifta flickorna hade lock eller flätade in band i sitt hår!
Männen bar kalott eller hatt-på vintern skinnmössa
En gift kvinna måste ovillkorligen ha huvudbonad och inte visa sitt hår eftersom hon då ansågs dra sjukdomar på sin omgivning.
Till vardags användes en rutig klut eller schalett som knöts i nacken.
Den rutiga kluten användes också till skördesärken , på sommaren
Den vanligaste huvudbonaden var halvkluten(österlen) som användes på söndagar till helger och till fester. Enligt gamla bouppteckningar hade varje bondmora minst ett dussin vita halvklutar i sin ägo.
Men till kyrkohögtider som barndop,konfirmation,bröllop och andra stora högtider användes den stora helkluten-olika för varje härad i Skåne.
Strumpor(Skåne)
Strumporna för männen ska vara vita-stickade och hålles uppe med strumpeband som knytes strax under knät