September 2013
Måndagen den 30 september
Idag var det solsken, men svalt i luften. Jag har börjat flytta in ur uterummet och ut ur finrummet-Det är för kallt att sitta i uterummet nu.
Gjorde Gulaschsoppa till middag idag -Jättegott-men Ingvar tyckte att den var för stark, så nu får jag väl äta den själv, men det gör ingenting.
Ikväll var det styrelsemöte hos Lars-Inge. Alla var där utom Gudrun.
Söndagen den 29 september
Idag har jag diskat, plockat disk, och satt in disk, fixat runt i uterummet
Ikväll var det folkdansträning i Allaktivitetshuset och det är en hel del nya danser på gång.Åttamanengel  t.ex Bert och Gertrud spelade och Annette var dansledare -8 par dansare och Julia fick kolla in danserna p.g.a av ryggskadan
en kaffepaus emellan gjorde gott i kaffetårmen-
Gertrud berättade om Uno.
Lördagen den 28 september
Förberedelser till fest
Jonte o Madde och Joel kom för att klappa kattorna
Ikväll var det kräftskiva igen på Österlenagår . En hel del kräftor, räkor slank ner, men först blev det grovbrödstårta med räkor , fläskfile och äbblakaga.SISSGAGS
Fredagen den 27 september
Dukning, städning
Torsdagen den 26 september 2013
Josefine o Neo kom hit och vi åt äggakaga

Sicken rolig katalog, den kan man ju göra bollar av

eller vad tycker du mamma?

Ikväll hade vi kurs i Folkdräktssömnad. Det är en hel del olika saker på gång, förkläde, klutar, särkar, broderier mm mm
Ann kom med kaffe och mackor, trots att hon är opererad i sina fingrar
Onsdagen den 25 september 2013
Idag körde jag för Julia till skolan.Hon ska prova att gå i skolan, men hon kände sej inte helt OK.Vi övertalade henne att söka läkare  och det visade sej att hon fått sviter efter det kalla besöket på Lunds lasarett då hon frös fruktansvärt i den våta bikinin- Hon har fått en kraftig urinvägsinflammation.
Lars-Inge och Johan var här idag och satte upp ett skymningsrelä
Ikväll har vi varit hos Ingvar på Kullen och firat hans 76 årsdag
Tisdagen den 24 september 2013
Jättefint väder idag
Kerstin kom hit för att varpa till en löpare till Tulpanen. Varpan står i ateljen så det var enkelt att varpa upp den. Sydde på flera par byxor till Julia och Susanne.
 Måndagen den 23 september
Idag slöade jag mest och läste i den spännade boken ``Under månens skära``som jag verkligen kan
rekommendera.Har även sytt på Julias särk
Har fått veta i efterhand att Uno fått en stroke idag. Hoppas att han blir helt återställd så att vi kan fortsätta att träffas som vi gjort de senaste 55 åren.
Söndagen den 22 september

Idag skulle far ha fyllt 99 år så jag var på kyrkogården och satte en blomma-en gul boll
Plockade undan disk och ställde iordning en hel del efter gårdagens festligheter
Susanne och hennes familj, jonte och Madde besökte ett Äventyrsbad i Lund idag.
När alla hoppat från olika höjder på trampolinerna så skulle Julia göra ett sista hopp från 10 m trampolinen och kom fel ner i vattnet , Hon kunde inte röra sej utan Jonathan fick rädda henne upp ur vattnet, medan badvakterna stod på kanten och tittade på. Vid kanten hjälpte Johan och Jonathan till att få upp henne ur vattnet och sen ringdes det efter en ambulans. hon åkte i ilfart till Lunds lasarett, där hon lämpades över på en bår med endast en tunn handduk som värmekälla. Trots många påstötnningar om en filt, så fick hon ligga i en hel timme och frysa i sin våta bikini. Hon blev röntgad och under högljutt diskuterande av ett läkarteam som drog de värsta slutsatserna låg Julia huttrande och -Susanne helt förfrusen och lyssnade ett par meter därifrån. Till slut fick de besked om att En kota hade fått en spricka p.g.a. den hårda smällen mot vattnet. Hon blev hemskickad med ett recept på smärtstillande och att återkomma om 10 dar på MAS där det finns ryggspecialist.
Tråkigt att det skulle hända!Hoppas att hon inte får framtida men av det.
Lördagen den 21 september 2013
Kräftskiva med barn, barnbarn,barnbarnsbarn och alla fruar, fästman, fästmör,Vänner,sambor mmmm

Fredagen den 20 september 2013
Fint väder idag -vi skulle nog ändå kunnat cykla på Ven imorgon, men nu har vi bestämt att vi har kräftskiva istället så idag har jag dukat till 23 st i uterummet, stekt kycklingvingar och revben och gjort potatissallad , bakat bröd och röjt.
Var nere hos Häggs en sita handlerunda och träffade på Maj.Britt i Smedstorp som hade besök från Norge. Hon berättade att Leif Arne Moasveen var död. Jag blev helt chockad-har inte alls hört någonting från Åse. Visserligen är vi inte så flitigamed våra kontakter, men ett par gånger om året hörs vi i alla fall, men inte i år. skickade julkort-men sen har jag inte hört nåt-men jag har tänkt att eftersom de bedriver resebyrå så har de mycket att göra. Jag har kontakt med Hans Moasveen på Facebook och jag skrev till honom ikväll och frågade om det var riktigt att Leif var död,  --och tyvärr var det så- Han dog den 11 mars i år-64 år-bara 1 vecka på lasarettet och sen dog han.Ska försöka få tag på Åse. hon har flyttat till sitt föräldrahem där Hartwig bor, men driver resebolaget vidare.
Väldigt tragiskt -vi har haft så mycket trevligt ihop med våra familjer och i folkdanslaget såklart- Det var ju så vi lärde känna varann-Vårt första folkdansutbyte med N Lands spel o Danselag 1977 och sen har vi hållit kontakten under många år
 

Österlens Folkdansgilles vänortsresa till Dokka, Nordre Land, Norge,  den 21-25 juli 1978 Tidigt på fredagsmorgonen stuvadc vi in vårt bagage+ folkdräkter, räfsor, liar, majgilles­kransen, långrepet och presenter och kaffe­korgar i hussen, som i lite smådisigt väder styrde kosan mot Dokka i Norge . .Med på bus­sen fanns 43 förväntansfulla folkdansare, in­räknat vår egen chaufför Agne Persson med fru Maj-Britt samt Olle och Dagny Olsson och Edith och Torsten Lasson som representerad c Tomelilla kommun. Vi var inbjudna att gästa våra norska vänner i Land Spel og Danselag och vi hade också fått en inbjudan från den norska kommunen Nordre Land, som är Tome­lilla kommuns vänort. Den första anhalten på resan gjorde vi j Snapparp i Halland där solen påpassligt nog tittade fram hakom molnen. Vi avnjöt vårt morgonkaffe, som smakade härligt i det våt­gröna gräset. Humöret under hussturen var hela tiden på högpunkt, vitsmakarna höll på att slita upp mikrofonen i hussen, och spelmännen Edgard Olsson, Yngve Wahlgren och Rudolf Anders­son tog sej en polska eller brudmarsch då och då på sina fioler. Även träskofiolerna kom till nytta och stundom klingade allsången glad i hussen. Vi höll oss mest till våra skånska visor med österlendialekt. Vi närmare oss snart Uddevalla och vi "slähor" förvånades över de, som vi då tyckte, höga hergen. Bussen stannade och vi heundra­de utsikten över Uddevalla hamn med varvs­kranarna. Strax innan Svinesund ,gränsen mellan Norge och Sverige, hlev plötsligt alla flickorna beordrade att lämna ifrån sej ett litet "över­plagg" på grund aven speciell lag som gälldc på gränsen j ust den dagen. Eftersom flickorna redan hade en föraning om vad som kunde hända, var samtliga kvinnliga resenärer ut­rustade med extraplagg, som smusslades fram oeh hevisligen stoppades i tullsäcken, under många skratt och protester. (Alltid lurade vi någon). Så hade vi då kommit in i Norge. Naturen var i början ganska lik Skånes men så små­ningom hörjade vi fatta vad höga berg och djupa dalar innebär. Vi åkte på smala vägar, som slingrade sej runt lodräta hergväggar och på andra sidan djupa fjordar och sjöar. Om­givningen var så fantastiskt vacker och så olikt vårt Skåne, att vi bara satt helt stumma och bara njöt. Efterhand som vi vaknade upp ur förtrollningen, kom vi på att vi totalt glömt bort att träna på dragkampen, som skulle gå av stapeln på lördagseftermiddagen, som of­fentlig landskamp mellan Norge oeh Sverige. Eftersom de norska dansarna vann kampen ifjor vid besöket på Österlen så ville vi gärna ta revansch den här gången. Sagt och gjort, vi hoppade av bussen vid den vackra Randsfjorden ca 5 mil från Dokka, halade fram lång­repet och tränade grepp och gungningar efter alla konstens regler. Innan vi gav oss i väg på den sista sträckan till Dokka, pyntade vi bus­sen med en stor prästkragekrans (Skånes Landskapsblomma) bunden av vår krans· och bukettspecialist Gunnel. Själva iklädde vi oss vita tröjor med samma vänortstext som fanns på en stor skylt i bakrutan på Bussen. Sålunda rustade kom vi någon timma senare inåkande i Dokka, där vi möttes av våra norska vänner. När vi steg av hussen stämde Land spelmanslag upp till en välkomstsenerad och kommun· ordförande Endrerud hälsade oss välkomna till Nordre Lands kommun och Dokka. Våra vär­dar bjöd upp till en vals, som tråddes på as­falten i solnedgången, innan vi åkte hem med paret som gästat oss i fjor. Dessförinnan hade vi högtidligen överlämnat tullsäcken till ordföranden i Land Spel og Danselag Leif Moa­sveen, som mottog dyrgripen med glad min och låste in den i säkert förvar hos Agne i bussen. Det var verkligen jätteroligt att få träffas igen och hela fredagskvällen och en stor del av natten kunde vi ägna åt att äta goda norska rätter och drycker hemma tillsammans med våra värdar, samt mycket vadsomhäntsensist snack. På lördagsmiddagen samlades allesammans iklädda folkdräkter på Lands Museum, där vi förflyttades till gångna tider med hjälp av guider som visade oss runt bland gårdar och hus i autentiskt skick sedan 17-1800-talet. Kl. 16.00 var det tid för vår gemensamma uppvisning för allmänheten, SOm redan var talrikt församlad. Vår uppvisning skulle skildra vad som försiggick i Skåne under våren och sommaren för ca 100-150 år sedan, där­efter övergick vi till att berätta om vår resa till Norska gränsen där ungdomslaget i Land Spel og Danselag fortsatte med någon dans från gränstrakterna och därefter dansade vuxenlaget danser från enbart Landbygden. Österlens Folkdansgilles program: Maj gille, Majsång av pågarna, Långe dansen med maj· gilleskrans, Schottis i turer, Fyrpolska från Ingelstads härad, Hambo. Spelmännen spelar på träskofiol. Skördedansen som symboliserade brådskande skördearbete före resan, därefter startar reseskildringen med Landskronakadrilj, Väva vadmal från Rönneberga, Fyrtur från Kullabygden, Mazurka från Billesholm, Väst· götepolska, Oxdansen och när båda lagen dansat igenom sina program avslutade vi med att visa upp vad vi lärt oss under året som gått sedan vi träffades sist. De norska dansarna bjöd upp oss till norsk mazurka och vi bjöd upp dem till svingedans; Smedstorpsvarianten. Det blev nog lite felsteg här och var, men roligt hade vi och många applåder fick vi. Så avslutades tillställningen med landskamp i dragkamp. Vem tror ni vann? Inte österle­ningarna i allafall. Det var bara att konstatera att det norska laget ytterligare ett år tog hem segern. Men vi ska ligga i hårdträning till nästa år! Efter uppvisningen blev vi bjudna på en verkligt fin festmåltid på Dokka Hotell av Nordre Lands kommun. Vi fick cocktail före middagen. Denna bestod av laxtallrik. rådjurs­stek, glass och jordgubhar, kaffe. Under mid­dagen överlämnades presenter dels från Tomelilla kommun som överräckte en Artemisvas och från Österlens Folkdansgille, till N. Land Spel og DanseIag, som fick en klocka tillver­kad av gammal bok som vuxit i Gårlösa, Smedstorp. Sedan vidtog dansen till musik av spelmans­laget, som bestod av 7 man. Dessutom hjälpte våra spelmän till med skånsk musik. Hela ~ kvällen och hela natten dansade vi som besatta. Alla var lika överens om att någon roligare fest har vi aldrig upplevt. Där fanns ingen ålders­indelning, inga sura miner utan alla dansadc med alla. Som en liten uppskattning hängde vi majgilleskransen om halsen på spelledaren Helge Bratlien. Kl. halv tre på morgonen sågs ~ han promenera genom Dokka med fiolen under armen och kransen runt halsen. Redan kl. 10 på söndagsförmiddagen sam­lades alla åter på torget i Dokka i strålande solsken. Vi fördelade oss i 2 stora bussar och gav oss iväg på den planerade fjällturen. Man kan verkligen beundra chaufförernas skicklig· het, när de på smala, slingriga vägar, uppför backe och nerför backe manövrerade de stora hussarna. Med Leif Moasveen och Helge Brat· lien som suveräna guider, fick vi lära känna en liten del av fjällvärlden och en stor del av Lands kommun. Det var en fantastisk upple· velse att få se den stor slagna naturen. Ännu en stor upplevelse väntade css när vi för egen maskin fick klättra uppför en fjällsida på Synnfjellet och när vi nådde toppen Spåtint kunde vi ha snöbollskrig. Det var en härlig svalka efter den något ansträngande uppfär. den, då vi pustande och stånkande undrade om vi egentligen hade ens ett litet uns konditions. Nerfärden gick hetydligt lättare, men nu hade vi besvär med att hålla igen på farten. Efter ~ fyra timmars stärkande klättring i fjällen, smakade det härligt med mat. Det var den norska kommunen som hjöd oss på lunch på Spåtints höjfjellshotell. Där vankades alla upptänkliga norska rätter som Lex. saltat tor- kat kött av gris och får, olika sill och fiskrät- ter kött av alla slag samt römmegröt, tillagad ~ av tjock gräddfil. Smaskens! Så åkte vi till· baka mot Dokka igen, en färd genom ännu en del av fjällvärlden med utsikt över snöklädda toppar på milslånga avstånd, men ändå så nära. Vi passerade också älvar som är placcra- de för kraftverksutbyggnad. Man förstår orts­befolkningen som protesterar mot att stora naturvärden kommer att förspillas, men alter­nativet är kärnkraft, som norrmännen än så länge lyckats undslippa. På söndagkvällen roade sej var och en familj med gäster med olika saker, allt efter lust och nöje. Personligen inspekterade jag, Ingvar och vårt värdfolk Leif och Åse, molte (hjorton)·beståndet i myrmarkerna uppe på åsen 600 m ovanför Dokka. Vi festade sen på feinalår" (på skånska fåraskank fast tor· kad och rökt) + lefsor och norsk specialdryck i brasans sken i familjens hytte. Under tiden planerade vi nästa års vänortsutbyte som na· turligtvis blir på Österlen. Vi planerade också en gemensam resa till London i oktober. Leif, ordförande och Åse, ledare för Land Spel· og Danselag berättade om sin förening och hur de försöker forska fram så många danser från bygden som de hinner. De får även hjälp och stöd från norska staten, då detta är av stor betydelse för kulturen i landet. Danserna fil. mas noggrant och musiken spelas in på band och sedan håller dans och spellaget det levande genom att lära ut och visa danserna för byg. dens folk. Danserna, som är livliga iförhållan. de till våra bygdedanser i Skåne, har en ovan. lig rytmbetoning, som kommer igen i alla dan. ser. Den dans som jag beundrar mest är pol­sen, som fem olika turer. Vi förs(ikte lära oss ,. polsen precis som vi lärde ut en fyrpolska och en engelska, men det snurrade mest, och vi kröp till kojs och vaknade till ett präktigt ös. regn. Trots regnet på måndagsmorgonen begav vi oss iväg på ett studiebesök på Bangs vatten­kraftverk, som var insprängt i berget. Vi fick ~ också se när vattenmassorna kopplades på, ett tjusigt skådespel. På hemvägen fick vi beskå­da ett fenomen som vi inte är vana vid här i Skåne; molnen hängde nedanför vägen som vi åkte på.     Måndagen i övrigt ägnades åt att handla i Dokka, några var ute och rodde, andra var på bygdefest och de allra flesta hade avskedsfest på kvällen som var vår sista i Norge. Kl. 7.00 på tisdagsmorgonen var det tid att ta avsked från våra vänner som vi haft så trevligt tillsammans med under 5 dagar. .Men vi tröstade varandra med att vi snart skulle ses igen när vi skulle åka till England. Mång­en förstulen tår fälldcs innan bussen sakta rullade ut från Dokka. På hemvägen höll vi frukostpaus i Oslo, som vi också passade på att bekanta oss med. Vi besökte bl.a. Kungliga slottet. Oslo som är en stad av jätteformat, har stora nivåskillnader och mycket vita hus och byggnader, vilket får den att se ren och skinande ut i solen. Det är också en stad, som man lätt kan förirra sej i den starka trafiken, men Agne förde oss tryggt och säkert mot Sverige. Allt eftersom dagen led piggnade de flesta till och var på alerten i mikrofonen. Men ve den som försökte sej på en norsk skämthistoria. Inte efter ett sådant mottagande som vi fått av både våra vänner och kommunen. Ett vänortsbesök av det här slaget, där vi får bo hos varandra och lära känna både människor och land, gör att man får vänner för livet och får en helt ny syn på landet. Alla var eniga om att den här resan blir ett oförglömligt minne.   Ann-Margret Malmqvist

Torsdagen den 19 september
Onsdagen den 18 september
Ikväll bestämde vi att det är lika bra att skippa Vencyklingen med alla barn o barnbarn. vi bestämde en dag för ganska längesen och hoppades på fint väder, men sånt här ostadigt väder
Tisdagen den 17 september
Måndagen den 16 september
Ikväll startade vi kursen i folkdräktssömnad i Ystad. Det var två nya deltagare
Söndagen den 15 september
Ikväll var det folkdans i Allaktivitetshuset med Annette som ledare. Kul att vi har startat upp igen med dansen-
Lördagen den 14 september 2013
Idag kom Julia och Susanne och åt frukost med oss, eftersom det kom spekulanter på huset och då föredrar Susanne att inte vara hemma . Sedan körde jag ner till Hammenhögsdan- Fullt med folk och stånd överallt.Ally o Ingemar var också där och sålde sitt överblivna pykke.Det var massor av kända människor  t.exBert o Ingegerd och Gertrud,och alla som brukade besöka Tulpanensom jag måste prata med och många trevliga hantverkare på plats.Pälssömnad, träsnideri mm och sen hälsade jag på i elaffären så klart. Jag hade ju glömt att det var Hammenhögsdag och missade helt försäljningen på Tulpanen.Men jag var ändå där och hämtade skruvar till varpan som jag glömde i torsdags
Ikväll satt vi i trädgården och åt kvällsmat-kanske sista kvällen innan regnet kommer
fredagen den 13 september 2013
Idag har det varit ytterligare en dag med strålande sol och värme
Dagny fyller år idag så jag var på besök hos henne i Tomelilla i eftermiddags.
Jonathan kom och hämtade 2 kattungar för att överraska Madde.
Hon ska behålla 2 st och ska nu ha dem på prov över helgen.
Ikväll cyklade Julia och jag Ulriksbergarundan och det märks att det nästan är höst för det hann bli mörkt innan vi kom hem nästan och det tar 40 minuter att cykla rundan som faktiskt är 8 km lång och uppförbacke hela de sista biten från Gärsnäsgården och sen uppför till Stibys högsta punkt.
När jag kom hem blev det släktforskning till långt in på natta!
Torsdagen den 12 september 2013
Idag har jag sorterat, tvättat och lagat mat
I eftermiddags handlade jag innan jag körde till Hammenhög. Besökte Malmqvist El och köpte present till Dagny som fyller år imorgon.
Sen var det folkdräktskurs på Tulpanen. Vi diskuterade den framtida kursgången p.g.a. att vi kanske inte kan vara på Tulpanen eftersom kommunen har sålt ut Hammenhögs stolthet Tulpanen och Pilegården.
Otroligt att man bara kan sälja ut all den erfarenhet som personalen har. Det skilde bara 3000:- kr  på ett år. Inte ens det var personalen värd som ställt upp för kommunen i alla väder.
Man blir helt stum över en sån dumhet!
Av den anledningen hämtade jag hem min varpa som jag lånat ut till kommunen ända sedan 1994, då jag köpte den av Elisabeth Persson i Kivik för att vi skulle kunna varpa alla varpflätor som vi satt i vävarna under alla åren. Jag satte även dit en fin Glimåkraväv, men den blev jag beordrad att hämta hem för ett år sen , eftersom äldrepedagogen inte är intresserad av vävning. Nu står det ett bord med 4 stolar där istället-Vet inte om de ,som är intresserade av vävning tycker att det ger mer stimulans.
Det heter ju så vackert att alla ska få lov att välja den sysselsättning som de är intresserade av. Men det är inte meningen att personalen ska få avgöra detta. Då får ju annan personal tillsättas-tycker jag tralala-
Tulpanens fina restaurang med de duktiga kockarna ska kommunen behålla för att de lagar mat till Gärsnäs Rosenborg och Borrbyhemmet. Som tur är har beslutet , som togs av Aleris, skippats, om att  Hammenhögspensionärerna skulle få djupfryst mat utdelad en gång i veckan, levererad av ett centrallager för djupfryst mat????????Knäppt så det förslår!
I alla fall så monterade jag ner varpan och Elna kom till undsättning och hämtade Ingvar så att han kunde lasta varpan på släpen coh köra hem både den och spolgarnhållaren som också var min!
Sedan körde Elna hem mej efter kursen . Vi hade mycket att snacka om ,efter hela sommaren med kursdeltagarna , som varit med om olika saker och naturligtvis tittade vi även på olika dräkttyper på datorn. En del har nu blivit, farmor, mormor och mormorsmor, som jag blivit. Då gäller det att ha dräkterna färdiga och klara för ingenting är väl finare att gå på barndop i , än en folkdräkt. Men då ska det ju vara festdräkten med vitt förkläde, vit klut och brudlist -om man har nån-annars syr man en på kursen så klart!

Onsdagen den 11 september 2013
Städning, städning, städning-tänk om man sluppit-det gör ju ändå ingen nytta!!!
Tisdagen den 10 september 2013
Idag sken solen från en klarblå himmel . Satt i trädgården och åt frukost och middag.
 Sen fick jag ett ryck och gick ut i porten, drog fram den gamla åkvagnen
som varit min farfars och oljade in den med linolja o terpentin-så nu är den fin. Sen sopade jag ner spindelväv och skit i porten och nu står vagnen på plats igen
Josefine och Neo kom på besök efter vägningen på BVC och hämtade alla sagglelapparna 11 st.



Neo kunde själv sitta också


Måndagen den 9 september 2013

Idag regnade det mest hela dan och då passade jag på att sy ´´sagglelapparna till Neo klara. När jag äntligen hittade hur man skulle sy färigsydda knapphål, så tog varje knapphål bara 1 minut att sy-Väldigt bekvämt.Jonathan kom inom efter skolan för att klappa kattorna
Söndagen den 8 september
Idag var det jättefint väder, och vi körde till Huaröd på Loppis. Som vanligt överföll jag bokståndet och fick tag på en hel del intressanta böcker bl.a om Skagenmålarna och en bok om Rembrand , och  8 alldeles nya pärmar som jag kan samla ´´mitt pappersskit i´´
Lördagen den 7 september
Lars-Inge, Marianne och Ida var här ikväll.Pojkarna hade kräftskiva och Hunden Zenta har två valpar, som i vanliga fall är på logen. Nu fick de först en långpromenad på stranden och sedan kom de hit. Vi satt på gårdsterassen och åt, så hade vi samtidigt kontroll över valpar och våra 7 små källingar-men de kom bra överens så det var inga problem.Jag hämtade Robin i Simrishamn och körde honom till kräftskivan i Hammenhög
Fredagen den 6 september 2013
Uppvisning på Gröstorps Alpackor den 6 sept 2013
Efter uppvisningen som blev väldigt uppskattad av publiken så avslutades kvällen med ett Pubbesök på Bengtssons loge i Gröstorp
Det var olika sorters maträtter att välja på och så kunde man ju dricka öl, förstås. Jag åt Gulaschsoppa som var mycket god och andra åt revbensspjäll,eller hamburgare av olika slag.Mysigt. tyvärr kunde inte alla komma med.
När vi sen var på hemväg så blev jag stoppad av polisen, för körkorts och nykterhetskontroll. För första gång i mitt liv fick jag blåsa i apparaten, men den gav inget utslag-men så hade jag inte heller druckit någon sprit.
Torsdagen den 5 september
Onsdagen den 4 september
Tisdagen den 3 september

Idag har det varit 23 grader varmt-soligt och blåsigt. Kunde återigen sitta i trädgården, äta frukost, läsa tidningen, och lösa korsord.
I eftermiddag tog jag med Julia till Borrbystrand på en strandpromenad. Det var vindigt och härligt att gå längs stranden. Jag hade med mej kameran
 

När vi promenerat längs stranden körde upp för en husfotografering på borrby nr 12 och Hoby
 

Ikväll ska Julia till Ystad och imorgon börjar hon i skolan.
Det är motorutsällning i Gärsnäs ikväll och eftersom jag ska cykla Ulriksbergarundan så kör vi ner för att titta på utställningen. Massor av bilar,epor, lastbilar, motocyklar, mopeder, traktor och alla andra sorts fordon. Massor av folk. jonathan ställer ut sin välputsade bil och en flakmoped. Där sätter vi Neo på en filt och han är väldigt intresserad av ett rep som sitter på flaket. Hur går man tillväga för att få in repet i munnen när nappen sitter i.Äntligen! Ut med nappen och in med repet-men då kommer gammelmorfar och sätter i nappen-Du ska få-när jag blir stor tycks blicken säja!

Måndagen den 2 september
Regn mest hela dan. Pratade med Klary om att göra en rundtur i släktspåren, men hon ringer när hon får tid.Jag är helt uppslukad av Familjen Morlands öden och leverne och har just läst slut på  del 3 Den unge fursten., som jag lånat av Karin. Nu ska jag läsa Barn 312, men den har jag läst några gånger tidigare, men den är så bra att man kan läsa den flera gånger om.
Bakade 50 kanelbullar och 2 fina bröd
Söndagen den 1 september
Ikväll har vi tränat folkdans inför vår uppvisning för Gröstorps Alpackor på fredag.
Eftersom vi har fått nya taggar till dörren och vi fick besked om att allt var som vanligt med kod och dyl. så körde jag dock ner i god tid för att öppna-men det gick inte. Jag körde hem och hämtade beskrivningen-icke sa Nicke. Larmet gick två gånger
Vi läst och läste och provade under rubriken: Öppna dörren
Lars-Inge fick då tag i pappret och han är van vid knäppa beskrivningar. Istället för att läsa under Öppna dörren så skulle man läsa under Ta bort larmet och sen visa taggen och sen öppna dörren-sen kom vi in huttrande för det var svalt utomhus. Men då hade Annette redan hunnit kontakta Idrottsföreningen och hämtat nycklar till klubbstugan som vi skulle få låna.
Men nu var alla inne och vi satte igång med spel o dans. Jag var stand in för Erik som var i Göteborg.
Efter dansen lämnade Annette tillbaka nycklarna och sen hämtade de nyckelharpan hemma hos oss. Susanne och Julia kom också med eftersom hon skulle skriva ut ett papper.