|
MÅRTENSFIRANDE
traditioner och sägner
insamlade och nedtecknade
av Ann-Margret Malmqvist
genom intervjuer av lokala traditionsbärare,
Studium av gamla skrifter.
Sammanställt nov.1998 inför
ett kåseri i Stiby församlingshem
Sättet att fira Mårtensafton är mycket gammal
Legenden( sex
olika varianter) berättar:
En ung romersk krigare ,
Martin,kom till Amiens i Frankrike,
en mycket kall novemberdag
i mitten av 300-talet e. Kr.
Framför honom låg en nästan
halvnaken man, som tiggde om en skärv.
Martin tog sitt svärd och delade
sin mantel i två delar.
Han räckte den ena delen till den nakne mannen.
På natten fick han en uppenbarelse
där Kristus hade hans halva mantel kring sej.
Martin påverkades starkt av uppenbarelsen
och han döpte sej , 18 år gammal ,till den kristna tron,
och övergav krigarlivet
Han blev mycket omtyckt
och hans kolleger tyckte att han
skulle passa bra till biskop.
1.
Men Mårten ville inte höra talas om detta .
Han sprang därför och gömde sej hos gässen,
som genast började kackla och skrika
och sedan var det lätt för
förföljarna att hitta Martin.
Han fördes i triumf till Tours,
där han mot sin vilja valdes till biskop.
Detta kall tvingades han att ha
till sin död år 397.
(Han fick namnet Mårten Biskop
och fanns i almanackan ända fram till 1901,
då dagen fick heta Mårten istället.)
Som hämnd på de svekfulla gässen
lät han införa allmän slaktdag på gäss
just denna dag i november.
2.
En annan variant är att Mårten åt ihjäl sej
på gåsastek den 11 nov. år 397.
( Ingen illa död tycker skåningarna)
3.
Gässen störde Mårten Biskop
mitt under predikan och
han blev då så arg att han utlyse
masslakt på gässen.
4.
Mårten Biskop hedrades på sin begravning
genom att man hade stor gåsamiddag
och till minne av detta ätes gås
varje år på Mårtendagen.
Mårten Biskop blev helgonförklarad.
5.
I Norden firas allmänt aftonen före en helg
och därför har det blivit Mårtensafton
den 10 nov. , som firas.
6.
En gång satt den fromme biskopen till bords
vid kejsarens högra sida.
Kejsaren tog vinbägaren och räckte till Mårten
att dricka först och tog sedan bägaren
ur Mårtens hand och sa:
Post Martinum, bonum vinum--
Efter Martin är vinet gott.
Efter denna händelse har
Mårten Biskop
utsetts till fest-och dryckeslagets beskyddare
i Mellaneuropa
och fortfarande säger man i Frankrike
att man ska "göra Sankt Martin"
och menar då att man ska frossa i mat.
Mårten Biskop avbildas
i många kyrkor i mantelundret( se. Ovan)
Den helige St Mårten avbildas
dock allra mest med en gås bl.a. i
1200-talssigillet i Tours
( I Frankrike är gåsen ett tilltugg
vid årets vinskördefester.)
När Martin Luther
och reformationen kom ,
så kunde man inte längre
fira ett katolskt helgon.
Utan man förlade mårtensfirandet
till Martindagen den 10 november,
Martin Luthers födelsedag,
som ju kommer före Mårtendagen
den 11 nov. påpassligt nog,
På detta sätt har de båda dagarna flutit ihop
och man kan både fira Martin
och Mårten samtidigt.
Dessutom är månad nr 11
utmärkt på de gamla runstavarna med en gås och
Mårtensmäss infaller just vid denna tid.
Första skriftliga svenska belägg
om Mårtensfirande är från år 1557 :
Riksrådet Björn Persson.,Södermanland,
tackar sin bror
i ett brev för den sankte Morthens gås,
som han fått mottaga .
I Skåne åts säkerligen många gäss i prästgårdarna, eftersom bönderna ofta betalade
sitt tionde med gäss enligt lagen 1570.
På 1600-talet inför drottning
Christina
Mårtensfirandet vid hovet
och kan man äta gås vid hovet,
så är det snart allmänt hos adeln
och vid alla herrgårdar.
Det är först fram på 1800-talet
som Mårtensfirandet blir allmänt hos folket.
Det är förstås inte vanligt att äta gås,
eftersom det är dyr mat,
utan det går lika bra med
tupp eller höna, anka, lutfisk.
I Stockholm blir det så populärt med gås
att man måste importera gäss från Pommern och Mecklenburg i slutet på 1800 talet.
Men gässen mår inte bra
att fraktas utan mat och dryck
och rädslan för smittorisken gör
att importen ganska snabbt upphörde ,
men då sätter den svenska gåsuppfödningen fart,
för att kuna tillgodose behovet
av gäss till storstäderna.
|
