|
En inbjudan till utställning kom från Tamm
vid Stuttgart . Sept. 1983
Jag samlade ihop mina etsningar och några av
mina första akvareller och körde själv
ner med bil genom Tyskland.
Beate Schernhammer,numera Holmgren, följde med ner till Esslingen.
Jag bodde hos Inge o Roland Hermann i 14 dagar
-en fantastisk gästfrihet
med många upplevelser
Hängningen av tavlorna i Raathaus Tamm skulle göras
ett par dar
innan utställningen
och det var då som jag upptäckte
att jag glömt hälften av mina
akvareller hemma.
borgmästare Lehmann beslöt då på stående fot
att jag genat skulle ringa
hem och se till att
akvarellerna forslades till Sturup och sedan skulle de flygas
ner till Stuttgart-Kommunen skulle betala
kalaset! Jag skickade efter tavlorna och vi åkte ut till flygplatsen i
Stuttgart
för att hämta akvarellerna
När akvarellerna packades upp
var alla glasen spruckna! Ve o fasa!
Men det dröjde inte mer än några timmar
så hade alla akvarellerna fått
nya glas! Otroligt!
Så kom vernissagedagen!
Uppklädd i folkdräkt kom
jag till Raathaus Tamm
som till min förvåning var proppfullt av
människor som var inbjudna till min vernissage!
Det bjöds på vin och saltkringlor!
Jag fick gå runt och berätta på tyska om mina bilder,
samt
hålla ett litet anförande i microfon inför alla närvarande! Gissa om jag
var nervös!
Jag berättade bl.a. om mina träd som jag tycker är som människor-ju
äldre och knotigare -ju finare är de! Jag sa även att man måste tänka
efter före -innan man hugger ner ett träd!
Detta resulterade i att en liten trädsamling fick
stå kvar utan för staden. Kulturregeringen i Baden-Würtemberg var
nämligen på min vernissage och tog lärdom av mina ord!
|
